Storytelling

Enligt det webbaserade uppslagsverket Wikipedia är storytelling “en gren inom marknadsförings– och upplevelseindustrin som går ut på att bygga försäljningen för exempelvis en restaurang eller ett hotell kring en historia. Dramaturgin bygger på något som folk vet, tror sig veta eller känner igen. Syftet är att förstärka och förhöja upplevelsen av ett varumärke, ett företag eller en organisation.”

Men precis som det också står på Wikipediasidan har storytelling idag blivit något av ett modeord. För egentligen finns här intet nytt under solen. Storytelling har människan sysslat med lika länge som hon har haft förmågan att uttrycka sig. Storytelling är nämligen inget annat än en gammal tradition av att berätta med hjälp av ord, bilder, symboler och känslor. Sen hör det till saken att vissa av oss har gjort just detta till sin specialitet eller till och med profession. Som vi här på Notable Productions!

Läs mer om varför storytelling är en så effektiv metod inom marknadsföring här!

Som utbildad etnologfilmare och reporter är Nicole skolad i såväl intervjuteknik som i dramaturgi. Att undersöka vad människor går omkring och tänker och känner, att få människor att öppna sig och berätta och sen återge deras berättelser på ett dramaturgiskt intressant sätt är vad jag gör.

Dan har å sin sida, med tusentals porträtt bakom sig, blivit expert på att få människor att slappna av, öppna sig och komma till sin rätt framför kameran.

Här nedan finns exempel på arbeten som vi gjort där vi verkligen har fått utlopp för vår lust att porträttera människor – att förmedla deras berättelser, inre bilder och föreställningsvärldar!

Bilden av Gnesta
År 2011 fick vi ett oerhört roligt jobb för vår egen kommun Gnesta! Vi fick i uppdrag att göra en informationsbroschyr som skulle ”promota” Gnesta som plats att leva och verka på. Som grund för detta låg projektet Bilden av Gnesta, en studie baserad på webenkäter, workshops och djurpintervjuer. Vad man ville var att få en bild av hur vi som bor i Gnesta ser på Gnesta. Vad skiljer Gnesta från andra mindre orter i Stockholms närhet? Hur är det egentligen att bo och leva här? Hur är det att jobba och driva företag? Vilken bild har omvärlden – besökare, opinionsbildare och beslutsfattare – av Gnesta. Och med Gnesta menade vi inte bara kommunen eller tätorten utan även hela landsbygden runtomkring med småorter och byar. Syftet var – vid sidan av den rent uppenbara marknadsföringen av Gnesta – också att förstärka kommuninnevånarnas (och sommargästernas!) stolthet  över Gnesta. Detta var ett uppdrag i sann storytellinganda! Som klippt och skuret för en etnolog med intervjuer som specialité, liksom för en fotograf med förkärlek för att plåta människor!

Nicoles tidigare projekt om människor och människors bilder
Bland mina tidigaste filmer där jag fick intervjua människor, och i det här fallet barn, var kortfilmen ”Barns bilder av arbete” för Svenska Arbetsgivarföreningen. Filmen handlade om just det som beskrivs i titeln – alltså vilka bilder vi då, 1983, förmedlade till våra barn när det gäller arbete och arbetsliv. Filmen fick 2:a pris i sin kategori på SPR:s Film & Videofestival1984 samt hederspris och 1:a pris i sin kategori vid Internationella Industrifilmsfestivalen i Berlin samma år.

Utbildning och framtidshopp

För tidskriften ”Arbetsliv och Utbildning” skrev jag några år senare en artikel om filmens tillblivelse.

1987 gjorde jag ”På Väg” – en film för Socialstyrelsen, om ungdomars föreställningar om alkolhol och drickande. Filmen fick ett 3:e pris på SPR:s Film & Videofestival i Stockholm påföljande år.

För Arbetarskyddsstyrelsen har jag genom åren gjort en rad filmer som behandlar den psykosociala arbetsmiljön; filmer om kvinnligt och manligt språk, om utbrändhet och mobbing på arbetsplatser. Dessa filmer var ofta av det gestaltande slaget och jag fick förmånen att arbeta med några av Sveriges bästa skådespelare. Särskilt roligt var det att göra filmen ”De elva sammansvurna”  baserad på en bok av Marianne Fredriksson med samma titel. Också denna film belönades med internationella priser i Edingburg och Sao Paolo.

År 2007 fick jag ett roligt uppdrag för Liseberg: ”På Gott och ont”  – en serie filmporträtt där kända och okända människors bilder av Evert Taube skildrades.

Min C-uppsats i etnologi, När världen blev galenfrån 1999 syftade till att studera hur de svenska aristokraterna upplevde och hanterade den samhällsomvandling som uppbyggandet av det  svenska Folkhemmet innebar.

Bokomslag ”Herrgårdsromantik och statarelände”

 Jag har även medverkat med kapitlet Senmoderna herrgårdsbilder i boken ”Herrgårdsromantik och statarelände. En studie av ideologi, kulturarv och historieanvändning”, som finansierades av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Studien ägnades frågan hur bilden av den svenska herrgården har förändrats under 1900-talet.

Herrgård 2000

 

 

 

 

 

Under min tid på Sörmlands Museum (år 2000-2002) skrev jag Herrgård 2000 samt Det goda livets landskap – landskapsupplevelser på två herrgårdar i Sörmland.” Den senare studien ingick bl a i Riksantikvarieämbetets projekt ”Nutida landskap med historia” vilket syftade till att nå en fördjupad kunskap om hur olika grupper i dagens samhälle uppfattar landskapet och dess kulturvärden. Ytterligare ett etnologiskt projekt där människors bilder stod i fokus var ”Katrineholm och industrisamhällets många ansikten” där jag var engagerad som researcher och projektledare. Studien utmynnade i en stor sommarutställning på Ängeln i Katrineholm.

Dans tidigare projekt om människor och deras upplevelser

År 1990 hade jag tillsammans med kollegan Stefan Ed en fotoutställning på Galleri Röda Kvarn i Helsingborg. Utställningen, med namnet ”Svavel och Vodka” , handlade om Polens direkta miljöpåverkan på Östersjön, skildrad genom de människor som levde i det område som blev känt som ”Dödens triangell”.

1995 hade jag en fotoutställning på Bryggeriet i Mönsterås. ”Där änglar är rädda att gå” var en uppgörelse med mina egna inre demoner. Följande år gick den vidare till Galleri Gränslösa i Åseda. Utställningen väckte en hel del debatt efter att den bl a uppmärksammats i TV4 och i Sveriges Radios P4.

Min separatutställning ”Aluland” hängde på Arbetets museum i Norrköping och Fotohuset i Göteborg år 1999 samt  på Hamnmagasinet i Mönsterås år 2000. Aluland handlade om de människor som blev över i det raserade Folkhemmet. Jag kallade utställningen”en stillatigande betraktelse av allt som redan hänt”. Utställningen uppmärksammades bland annat i SVT:s SmålandsNytt samt i TV-programmet Sverige Runt.

 

 

One comment